Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brev, och sedan hon väntat länge nog, började
hon »undra» och bli lite orolig. Till slut tyckte
hon, att hon varit »tokig», som skrivit, och begrep
inte »vad som kommit åt henne», då hon på det
sättet kunnat vända sig till Erland Seiszing,
som ofta förefallit henne rätt konstig och
oberäknelig, ironisk och satirisk, och utan verklig
respekt för de allvarliga moraliska och sociala
frågor, som nu stodo på dagordningen. Själv
hade hon alltid — det visste hon med sig —
varit vad hon kallade »irreprochable», och sin
instängda känsla för Waast, vilken hon
efterhand övertygat sig om endast bottnade i
trofast vänskap, räknade hon sig verkligen inte
till last. I hennes ungdom, medgav hon för
sig själv, hade nog denna livslånga tillgivenhet
haft en något annan färg, men — nu... Om
hon riktigt någonsin gjort sig reda för, att hon
aldrig egentligen blivit frestad, att han
i sitt innersta alltid föredragit en helt annan
kvinnotyp, är ovisst — kanske var hon för stolt
att vilja medgiva detta. Såsom hennes liv
utvecklat sig, visste hon sig nu vara ett mönster
och en föresyn för sitt kön, och inom
umgängeskretsen — det visste hon också — gick hon
nästan för att vara ofelbar, ett slags högre instans,
som man gärna i mera tvivelaktiga fall vädjade
till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
