Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till slut, då hon alltjämt inte hörde ett ord
från Erland, började hon tro, att hon möjligen
skrivit den för henne hittills obekanta adressen
oriktigt och att han därför aldrig fått brevet.
Hon tänkte på den kolossala tyska nyårsposten
och hur lätt det vore att ett brev spårlöst
försvunne. Denna tanke skänkte henne en viss
lättnad: hon behövde nu inte längre ha den
känslan att en gång inför sig själv eller anjdra stå
till svars för sin »oförsiktighet», men hon ville
ändå gärna vara säker på det, och då hon fick
veta, att Seiszing återkommit till Urfva och
nästan samtidigt hörde omtalas den
olyckshändelse, han varit utsatt för, tog hon en dag
sin yngsta pojke med sig och reste dit bort för
att höra efter hans befinnande och riktigt få
veta, »hur Yvonne tog det».
Anne-Sophie träffade patienten ännu
sängliggande, medan Vilhelm satt bredvid honom
och underhöll honom. Hennes bror tog mycket
vänligt emot henne och Erland tycktes alldeles
oberörd av hennes besök. De talade om det
plötsligt mycket vackra och klara vintervädret,
som han tyvärr inte kunde få begagna sig utav.
Det var just den dagen de ännu en gång sågo
Edith på Urfva. Tidigt på eftermiddagen kommo
hon och Henning åkande i hans lilla släde, som
han själv körde. Från förstugan gingo de bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
