Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick han ut ur rummet. »Jag reser själv»...
Hon hörde åter hans ord och åter nästan
stannade hjärtat i bröstet på henne över den fasa
och ångest, de ingåvo henne.
Yvonne stod och såg på sin mor: hennes
orörliga gestalt i den mörka klänningen mot
det soliga fönstret. Delvis anade hon nog något
av det modern kände, och hon stod och stred
med sig själv om vad hon skulle göra för att
lugna henne... om hon skulle våga att tala med
henne eller inte. Bara Erland vore här — bara
han ville komma in igen... Men han kom inte
— han kom inte. Och där stod mamma — så
orörlig som om hon hade varit förstenad.
,.. Hon som annars, var gång det hände något,
talade om det. Hon, som av naturen var så
meddelsam — så deltagande och vänligt
pratsam, nu hade hon inte ett ord om stackars
Ediths sjukdom — inte en gissning, ingenting ...
Det var som om hon på en gång blivit alldeles
stum.
För var minut blev Yvonne, som visste vad
hon visste, mer och mer orolig och hon kände,
att hon inte längre uthärdade att vänta på
Erland. Plötsligt vände Marianne sig om, och
det såg ut, som om hon ville lämna rummet,
hon också. Yvonne tog hastigt mod till sig
och gick rakt fram till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
