Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Marianne — Erland gick genast fram till
henne och lade broderligt armen omkring
hennes liv för att stödja henne. Hör jul på mig,
Marianne... Yvonne vet — han talade hastigt
och mycket allvarsamt — att Edith är hennes
syster. Vilhelms egen lilla dotter... Från den
tiden han var helt ung och ännu inte kände
dig.
Marianne lutade sig intill honom — alldeles
förbi av sinnesrörelse. — Det är inte sant —
mumlade hon övergiven — det är inte sant... Hur
kan något så otroligt vara sant?...
— Jo, sade han fast och bestämt utan alla
omsvep eller förklaringar. Det är sant. Yvonne
har själv sett brevet med Anne-Sophies
underskrift, däri hon berättade mig det. Hon ville,
att jag... att jag skulle låta henne veta det.
Han kunde inte fömå sig att nämna Ediths
namn och, utan att han tänkte över det, blev
förklaringen otydlig. Men Marianne tänkte heller
inte stort på det — hon kände bara en
oändlig lättnad över att denna ofattliga börda blivit
lyft från hennes själ.
Erland ledde henne bort till soffan och lät
henne sätta sig. Nu får du tala med henne —
sade han till Yvonne — och så är det nog
bäst, att jag går in till din far.
Marianne försökte att samla sig — försökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
