Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flika ihop sina minnen om något — som hade
hänt för länge, länge sedan och aldrig riktigt
kunnat glömmas. »Kanske det var det, han
ville ha sagt mig den dagen i trädgården i vår
ungdom, den dagen, jag sedan så ofta har tänkt
på?... Och vad det kunde vara, som jag inte
ville höra på och som jag hejdade honom från att
säga»... Yvonne hade tyst lagt sig på knä
bredvid soffan. Hon såg upp till modern och tog fast
i hennes händer — än i den ena handen — än
i den andra — och kysste och klappade dem.
Yvonne, som aldrig annars ville veta av
smekningar och ömhet!... Marianne försökte låta
bli att gråta, torkade ögonen och lade sakta
sin hand över flickans hår.
— Och detta berättade Erland för dig?
snyftade hon sakta.
— Ja. Han sade, att jag måste vaka över
Edith... Och er här hemma — att ingen gjorde
er förtret... Och så lät han mig bränna fasters
brev — det var den gången han låg inne på
gästrummet och hade skadat sig... Han sade
att det tjänade inte till något att Edith och
farbror Henning finge veta det — det gjorde
ingen nytta, och de skulle bara bli ledsna.
Marianne nickade — liksom bifallande. — Blev
d u inte ledsen? frågade hon skyggt.
— Nej, sade Yvonne. Inte ledsen. Jag visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
