Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju att pappa aldrig hade gjort någon av oss
orätt, och redan innan hade jag börjat tycka
om Edith. Så tänkte jag också på, hur svårt
hon alltid måtte ha haft det — alldeles ensam...
Det är liksom om hon alltid har fått sitta
utanför på trappan, medan vi bodde inne i huset.
— Hade jag vetat det, mumlade Marianne
smärtsamt ångerfullt och brast åter i tårar. Jag
skulle ha varit som en mor för henne.,. Hur
kunde Vilhelm tvivla på mig?...
— Jag vet inte, sade Yvonne tankfullt
förtroligt. Hon hade nu satt sig upp i soffan
bredvid modern och såg inte längre på henne.
Det var väl inte så lätt för pappa... Och så
levde ju Ediths mor i många år.
— Du har nog rätt, barn... Hon undrade,
hur hon kunde tala med Yvonne om detta och
hur ytterligt naturligt det föll sig. För första
gången kände hon, att hon nu hade fått sin
önskan uppfylld och hade en vuxen dotter.
— Mamma, viskade Yvonne blygt övertalande
— gå nu in och trösta pappa. Nu har Erland
talat med honom... Och sedan... Kanske
det inte är så farligt med Edith — försökte
hon uppmuntra modern, och i hennes röst låg
ungdomens lätta optimism. När nu Sven kommer
tillbaka och vi få veta bättre besked om
allting, kunde vi så inte alla resa och se om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
