Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kappan och med lite rimfrost i håret... Så frisk
och sval, så mild och allvarsam, så röd och vit
och lugn ... »Adjö, Erland»...
Drängen kom i full fart ridande in från stora
landsvägen men höll strax in hästen, när han
såg Seiszing.
— De kunna inte säga något bestämt ännu,
rapporterade han andfådd. Inte förrän
professorn hinner komma från Lund. Doktor Gerner,
han är där redan. Men Ida huspiga grät, när
hon kom in i stugan och sade, att direktören
själv ville tala med mig på kontoret.
— Då talade alltså Sven med direktör Waast
själv?
— Ja. Ja, jag skulle hälsa och tacka
herrskapet och säga, att doktorn hoppades att rädda
henne...
— »Rädda henne»? ... upprepade Erland.
Ordet förfärade honom. Liksom Yvonne hade
han ändå inte kunnat tro...
— Ja — det var vad han sade. Hela tiden
gick han fram och tillbaka i rummet, när han
talade med mig. Det är ju stort, men jag hörde
vart ord. »Doktorn hoppades» — sade han.
Erland andades liksom lättare. Drängen hade
stigit av hästen och gick bredvid honom fram
till gården... Så ville han veta, fortfor Sven,
om det var jag, som hade kört för majorskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
