Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXV.
Bortåt kvällen red Erland Seiszing, utan att
tala med någon, själv till Oringtofta. I den
uppvärmda förstugan, full av Ediths många
krukväxter, blev han förvånad över att möta
gamla fröken Regina, som kom ut från sina rum
på nedre botten. Hon kände genast igen honom
och utan ord förstod hon, att han kommit med
förfrågningar från Urfva.
— Vårt lilla barn — så kallade hon alltid
Edith, och nu darrade den gamla tunna rösten,
när hon sade det. Hon satte sig ett ögonblick i
en av de mörka, snidade ekstolarna vid väggen,
medan Erland stod framför henne med ridspö
och mössa i handen. Vårt lilla barn — hon
var så oskyldig och nöjd och god . . . Jag trodde
ju inte att jag skulle tycka om henne, men
ända sedan första dagen hon kom till Oringtofta
var hon alltid, som om hon hade varit mitt eget
barn . . . Alltid nöjd med hur vi ställde det.
Henning och. jag. Och nu . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mmfatala/0295.html
