Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur är det? sade Erland med lite otydlig,
mycket hård röst. Hur står det till?
Den gamla fröken skakade på huvudet och
förde näsduken upp till ögonen. — Jag kan inte
få tala med någon — ingen säger mig någonting
— men Ida säger, att snart har hon inte en
blodsdroppe i sig mera, så svag som hon är.
Säg den snälla Marianne ...
Men Erland hörde aldrig vad han skulle säga
Marianne. Utan adjö gick han ut ur huset och
kastade sig åter på hästen.
Vid niotiden kom han in i salen på Urfva.
Yvonne satt vid pianot och spelade — hackigt
som vanligt.
— Jag har sagt till där nere om att genast
spänna för landån, sade han utan all inledning.
Jag kommer från Oringtofta. Det står illa till...
När vagnen strax efteråt körde upp för
trappan, stodo de alla resklädda i förstugan.
Vilhelm i sin stora päls, Marianne och Yvonne.
Erland satte sig upp på kuskbocken och grep
själv tömmarna, i det Sven öppnade vagnsdörren
och hjälpte frun att stiga in. Vilhelm satte sig
bredvid henne och Yvonne sjönk hastigt ned på
baksätet, mittemot dem, medan Sven, som tyckte
sig ha en viss andel i denna oroliga söndags
många upplevelser, åter klättrade upp på
kuskbocken bredvid herr Seiszing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
