Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å, flickorna äro ju lite besvikna för det att de inte
få fara in på den där balen i nästa vecka.
— Och dansa med Birgerson!... Jag skulle väl kasta
henne i armarna på honom, tycker du?... Men bevars,
tilläde han ironiskt — om d u vill fara med dem, så...
— Du vet, Lars Anton — hon gick med svårighet
över rummet med det vidlyftiga handarbetet tryckt intill
sig — att vore det inte för mitt knä...
— Ja, utan sin mor, sade han bestämt, visa inte mina
flickor sig på en sådan hopskramlad tillställning, där de
kunna riskera att träffa vem som helst. Var är Helga?
— Uppe på sitt rum, tror jag. Fru Orth nådde
m<&o-samt en plats inne i salongen, som med sin nya blå
em-piremöbel onekligen såg något kylig och obebodd ut.
Hennes man med ena handen i fickan stod borta vid
flygeln och försökte sig betänksamt med ett par ackord.
— Har hon sett honom nyligen? frågade han
långsamt. Han följde betydelsefullt med ögonen sin yngsta
dotter, som gick in i hörnrummet för att ordna efter
modern och hämta hennes pall.
— Vem? frågade fru Orth förvillad i sin räkning. Men
hon hade i ögonen ett visst medvetet, halvt skrämt
uttryck, som visade, att hon — trots frågan — mycket
väl visste, vem hennes man menade.
Gubben nöjde sig med att blott nicka efter Thorborg,
som ännu höll till inne i andra rummet.
— Birgerson? ... Hur skulle jag kunna veta det? sade
modern hjälplöst, oroligt.
— Ja. För jag har då låtit honom tydligt veta, att
en sådan bondpatron med ett kvarts mantal inte är något
för min dotter — han må vara både student och
filosofie kandidat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
