Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en liten hjälplös rörelse, som han fann oändligt
rörande, böjde hon sig bakåt mot hans skuldra. ’Han
såg hennes ansikte nästan under sitt och trots risken
kunde han inte låta bli att kyssa henne.
— Aline, viskade han varmt. Aline...
I detsamma rätade han sig hastigt upp och hon fick
åter bråttom med sitt hår. Uppe i trappan hörde de
systrarna.
Helga kom sist. Hon var alldeles rödgråten och
andades ideligen i en näsduk, som hon gång på gång
nervöst tryckte upp emot ögonen.
— Seså, Helga... försökte Thorborg tröstande. De
liknade varandra starkt, de båda yngsta flickorna:
fet-Iagda, långa och brunetta — Thorborg längre och en
nyans mörkare än systern... Det gör ingenting om
pappa ser det — han tror att det är för den stackars
subskriptionsbalens skull.
— Å, Herregud... mumlade systern.
Ludvig och Aline hade nu blivit uppmärksamma.
Helga gick rakt fram till dem under taklampan och räckte
hastigt brodern ett brev — under det att snyftningarna
plötsligt hotade att bryta fram på nytt.
— Det är från Xandra, mumlade hon otydligt.
— Men läs det för Quds skull inte nu, sade
Thorborg hastigt.
Utan att bry sig om systerns förmaning hade Ludvig
redan till hälften dragit brevet ur kuvertet, då
salongsdörren öppnades och direktörens otåliga röst ljöd:
— 1 Herrans namn, barn — vad stå ni där ute för?
Kom då in med er.
I detsamma blev han uppmärksam på det vita
fyrkantiga kuvertet i sonens hand och sade nyfiket:
— Var det brev med posten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
