Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— A, vad det angår, svarade Thorborg litet skarpt,
så vet du då, att det stod bra hårt, innan pappa kunde
besluta sig för att göra det ringaste för Aline. Och
hennes syskon, som allesammans ha det så uselt och
besvärligt, har han ju aldrig velat se till.
Ludvig såg inte på systern, men det var ett
egendomligt hårt uttryck kring hans mun, då han hastigt svarade:
— Det är nu en sak, som j a g en gång kommer att
tala med pappa om.
— Ludvig, sade Thorborg lågt och plötsligt mycket
mjukare — Helga hade redan rest sig upp och satt nu
trist borta vid kakelugnen, stirrande in i glöderna med
det olycksaliga brevet i sitt knä. — Ludvig... du skulle
inte... Jag menar, att du skulle betänka dig litet, innan
det är för sent.
— Vad menar du? vände sig brodern emot henne,
skarpt avvisande.
Hans ton retade henne. Hon såg fast upp på honom
och sade med mera säkerhet:
— Jag menar, att jag tror jag känner Aline bättre
än du.
— Jag önskar inte diskutera Aline, sade han
brådskande, stelt avvärjande. Alla flickor äro förstås
avundsjuka på varandra.
— Som du vill, sade Thorborg stött. Hon reste sig
upp, hon också, och tilläde ironiskt:
— Det ser just inte ut som om denna jul här på
Råsnäs skulle bli mycket trevligare än den var för nio år
sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
