- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
23

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket om Alexandra Orth. Men ben i näsan, det har
hon.

— Kanske det behöves, svarade stillsamt baron
Stjeme från skrivbordet. Ty Karl har det inte. Varpå
Karls syster litet hastigt stängd« dörren.

Det blev en tråkig jul på Råsnäs. Ty det var ju,
såsom alla visste, »för trevnadens skull absolut nödvändigt,
att pappa alltid fick sin vilja fram», och tillika (vilket han
själv bäst visste), att hela hans omgivning g i 11 a d e, att
han fick sin vilja fram. Men nu var var tanke i
Alexandras själ i uppror mot hennes far och var dag,
öppet och i smyg, gjorde hon honom emot. Syskonen,
allesammans, höllo med Alexandra. Modern, dödstrött
och knäckt, slog bara ifrån sig alltihop, tiggde om att
hållas utanför, ville ingenting höra och ingenting veta. Men
hon tänkte alltid på sin stridiga dotter och hennes
angelägenheter. När hon om aftnarna sade godnatt till
de yngre flickorna — Thorborg var inte konfirmerad
ännu — brukade hon taga dem om huvudet och med
tårar i ögonen viska, att hon bad Gud, att de inte skulle
komma att göra sin far emot.

Och för var dag, som gick, blev Alexandra blekare,
näsan tunnare, ögonbrynen skarpare och gropen i hakan
mera framträdande. Till Munkeboda kom hon icke
oftare och heller icke till Marieholm. Skyttes voro djupt
sårade över gubben Orths ohövligt brutala avslag, och
föräldrarna såväl som systern och svågern gjorde allt
för att få Karl att uppgiva saken och draga sig tillbaka.
Men fastän han kanske, enligt Stjernes utsago, i
allmänhet inte hade så mycket ben i näsan, så var han alltid
högst envis, därtill nu mycket kär. Så kär, att, såsom
han en gång i ett upprört ögonbliök sade till sin syster,
»livet icke tycktes honom värt att le^Jkutan Alexandra».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free