Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varpå Malin med sin naturs ohjälpliga inkonsekvens
genast upphörde att tala förstånd med honom, brast i gråt
och försäkrade, att hon sannerligen ville göra vad som
helst för att brodern skulle få sin Alexandra, men att hon
uppriktigt önskade, att han aldrig hade sett henne för sina
ögon.
Det var ett par dagar innan Karl Skytte åter skulle
resa upp till sin plats i Östergötland, och han hade själv
klart för sig, att man nu måste vänta och se tiden an till
sommaren. Men — hur det nu skulle gå till, det svor han
på, farväl måste han skaffa sig tillfälle att säga henne.
Liksom alla de övriga syskonen höll Ludvig, ende
brodern, förstås med Alexandra, och hon hade icke svårt
att förmå honom till att gå in på att hon nere i hans rum
i flygeln skulle få lov att träffa och tala med unge Skytte.
Han hade skrivit till henne, att antingen hon tillät det
eller inte, ämnade han sista kvällen komma till Råsnäs
och taga avsked av henne.
Han kom sent. Ludvig hade icke kunnat vänta ut
honom utan redan gått till sitt spelparti hos inspektorns.
Nere i flygelrummet, mörkt och nedrökt, utan annan
belysning än en nytänd brasa och ett ensligt stearinljus,
blev han mottagen av en blek och förgråten, nästan
desperat Alexandra, som mot allt förnuft tiggde honom om
att stanna och inte ville veta av, att det funnes något
annat att taga hänsyn till i världen utom honom ooh henne.
Vilmas fästman, lektor Falkner från Göteborg, vilken
naturligtvis tillbragte sin jul på Råsnäs, bodde också i
flygeln, och när han över elva gick ner till sig, hörde han
från andra sidan förstugan gråt och röster från Ludvigs
rum. Då han »inte var mer än en människa», som han
sedan, när svägerskorna förebrådde honom att han
lyssnat, indignerat försvarade sig, blev han stående utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
