Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mamma och Vilma. Säg där nere, att Helga och jag
inte äro riktigt färdiga ännu...
— Å, Thorborg! utbrast Aline, förfärat, klagande.
Hon hade glatt sig åt att få fara i Ludvigs lilla släde.
— Det kan inte hjälpas, avbröt Thorborg kort. Gå
nu, gå nu — hon stampade otåligt med foten — innan
pappa hinner komma hit upp.
Flickorna blevo stående utanför dörren och lyssnade
på stojet och pratet ute i vestibulen. Lilla Gerda Falkner
ville nödvändigt hjälpa morfar att linda det gammaldags
mångfärgade resskärpet om livet. Det varade länge,
medan hon gång på gång gick runt omkring honom, och han
fann sig skrattande i det, lika ytterligt svag för
barnbarnen som han varit för sina egna barn medan de voro
små... Nu kom Aline fram med sin anhållan att få åka
i stora släden — Vilma bekräftade, att Thorborg inte var
färdig ännu... Det frågades om Adolf kunde sitta på
kuskbocken...
Så slogs den tunga förstugudörren upp där nere, det
drog kallt ända upp till flickorna... Bjällrorna klingade,
när hästarna rörde på sig...
— Ludvig, se till att mamma raskar på lite... Och
mammas ursäktande: Det är mitt knä, Lars Anton... Du
vet ju, att det är mitt knä...
Därpå faderns sista: Adjö så länge, småpullor! innan
förstugudörren ånyo slogs igen.
— Ludvig! ropade Thorborg, ännu halvt viskande,
ned över trappbalustraden. Och i två språng var
brodern uppe hos dem.
— Har du ställt om det? frågade Thorborg.
— Ja, hon blir hämtad vid niotåget. Men folk komma
ju ändå att prata... Bara det, att vi äro bortbjudna i
kväll...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
