- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
37

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade också, då hon på morgonen vaknade i dessa
välkända omgivningar och blicken strax av gammal vana
fäste sig vid familjefotografierna på väggen mittemot
sängen, känt sig helt hemmastadd. Återkomsten till
Råsnäs hade i det stora hela icke varit så svår som hon och
syskonen tänkt sig. Ludvig hade fått rätt:
överraskningen, den chock, som det plötsliga sammanträffandet
varit för fadern, hade strax givit dottern övertaget. Deras
första samtal hade icke varat länge — hon hade knappt
fått hälsa på sin far, mycket mindre säga något av det
hon hade på hjärtat, förrän gubben, förvirrad,
övermannad av sina känslor, halvt besvärad, otålig att få visa
henne för de andra och få höra deras mening, strax
öppnat dörren ut till salongen och med ett okonstlat,
ytter-ligt upprört och nästan oartikulerat: »Här har du henne
igen», fört henne in till sin hustru. Han hade i själva
verket tagit emot sin i yttersta onåd förvisade dotter så
enkelt, att både hon själv och syskonen nästan skämdes
över sin ångest, och att de på ett så dramatiskt-tragiskt
sätt kunnat utmåla för sig hennes hemkomst. De tyckte
nu alla, att de liksom gjort sin far orätt. »Pappa har ändå
bra mycket mera hjärta än vi tilltrott honom», sade Helga
entusiastiskt till Thorborg, då de båda efter den
händelserika och oroliga aftonen äntligen voro allena med
varandra.

— Jag har aldrig tvivlat på att pappa hade hjärta,
svarade Thorborg på sitt korta sätt. Åtminstone för
oss. Men hans fåfänga är bara så... Ja, du vet vad
jag menar.

— Han vill att det ska gå oss väl i världen, svarade
den fullständigt försonade Helga, > som nu såg allting i
rosenrött.

— Med Xandra själv går det nog. Pappa har ju ändå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free