- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
48

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fan under palmerna — och för första gången slog det
henne, hur lika de båda syskonen, mellan vilka hon förut
aldrig funnit minsta likhet, egentligen voro varandra. Icke
till det yttre: Karl var blond, med stora, regelbundna
drag och ett lugnt, något kyligt högdraget ansiktsuttryck.
Malin var finare, spädare, med mörkare hår, ett livligt,
ytterst rörligt ansikte och klara grå ögon. Men det, som
nu gjorde dem så lika, tyckte Alexandra, var att de bägge
börjat bli så g a m 1 a. Karls tungsinta, förpinta och
sorgmodiga trötthet hade något, som påminde — nej, mera
än påminde — om det blitt höstliga, det septemberaktiga
(hon fann i sina tankar intet annat ord) i systerns uttryck.
De tillhörde — det kunde hon nu se — en ras, som
tidigt vissnar.

Hade hon sagt det högt, skulle Malin varit den första
att ge henne rätt. Hon visste mycket väl själv, att hon
under dessa nio år — som hennes vänner brukade säga

— »förlorat sig». När man jämförde henne med den
nästan lika gamla, robusta och blomstrande fru Falkner,
såg hon utan all fråga betydligt äldre ut.

Hur skulle hon väl kunna annat? Hon hade ju under
sitt liv älskat, ängslat sig, gråtit och skrattat, grämt sig,
hoppats och undrat tiotusen gånger mera än Vilma
någonsin skulle ansett möjligt, att en förståndig människa
med jämförelsevis goda inkomster och någorlunda
ansedd social ställning kunde besvära sig med. Många
små rynkor kring ögonen och fina fåror kring munnen
straffade nu också rättvist stackars Malin för alla de
»onödiga» sinnesrörelser, hon under sitt liv skaffat sig.
Men sitt vackra ljusbruna hår hade hon fått behålla
liksom sin ljuva, ovanligt vältaliga, smekande och
uttrycksfulla röst. ögonen kunde också ännu vara lika skälmska
och livliga som när hon var flicka, lika hänryckt varma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free