Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malin skrattade — hennes skratt var så ungt. Hon
knäppte ihop händerna över huvudet och lutade sig
tillbaka i soffan bredvid brodern:
— Det riktigt skryter Henrik med — att det har
lyckats honom så väl att skrämma bort alla mina stackars
beundrare...
— Det måtte också vara en bra angenäm talang att
ha...
Alexandra såg hastigt upp på sin man — forskande,
snabbt, nästan misstänksamt. Också Malin, som hade ett
fint öra, tittade hastigt från sidan på sin bror. Han steg
upp och började gå fram och tillbaka på mattan med
cigarren i handen.
— Ja, barnen får jag ju nog lov att taga med mig
med detsamma, Malin? — Alexandra reste sig också upp.
Deras koffert är väl knappt uppackad ännu, så att det
låter sig ju lätt göra — eller hur?...
— Och det bästa vore väl också för deras skull, att
vi inte komme för sent hem, blandade Ludvig sig i
samtalet.
— Ja... Alexandra räckte den lilla gossen över till
sin man: Säg så vackert god natt till pappa och faster
Malin, som har varit så snäll emot er...
— Men först vill du väl se Karls rum, Xandra?...
Malin var så förundrad över att de båda makarna, som
dock efter hemkomsten måtte ha så mycket att säga
varandra, ej ett ögonblick sökt få vara allena. Så skall jag
så länge styra om att barnens saker bli i ordning...
— Naturligtvis... Alexandra överlämnade de små åt
fastern och kusinen, Ebba Stjerne, en lång
fjorton—femton års flicka med ett par klara, nyfiket uppmärksamma
ögon. Hon vände sig om och nickade till dem, i det hon,
följd av sin man, gick ut ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
