Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå?... frågade Karl Skytte lite nervöst, då de
äntligen voro allena i hans rum. Han lade tungt
händerna på sin hustrus skuldror och höll henne ut framför
sig i brasskenet.
Hon skakade på huvudet.
— Det var ungefär som jag tänkt mig... Du bad
mig i går om att icke vara sangvinisk och du hade rätt
Pappa...
— Han ville naturligtvis inte veta av mig, avbröt han
kärvt. Det visste jag förstås på förhand.
— Däremot är han förfärligt rar och vänlig mot m i g,
skyndade sig Alexandra livligt att försäkra. Och när han
får se de små, kommer han att avguda dem...
— Hör på, Xandra — han grep hennes hand och
tryokte den hårt, såg icke på henne, medan han talade.
Jag... Om han skulle säga något sårande om mig —
något nedsättande om min... du förstår — oduglighet,
så... Låt inte Eva och Charlie höra sådant.
— Å, Karl... Hon lade handen över hans läppar. Hur
kan du... Hur kan du tro? — Allt detta, som vi under
dessa år ha gått igenom, det är ju inte bara din skull
— snarare, mycket snarare min...
Han höll henne tätt intill sig och sökte i det osäkra
ljuset se henne in i ögonen. — Och du tror alltså, att det
blir... uthärdligt att stanna där borta? frågade han
långsamt, osäkert.
— Ja, visst, käraste vän. Det skall du alldeles inte
tänka på. Hemma behandla de mig alla som en kär gäst
— blott som om jag kommit hem på besök. Qör dig nu
bara inga bekymmer för min och barnens skull — sök
blott att så snart som möjligt bli frisk igen...
— Inga bekymmer!... Han skrattade kort. Du talar
till mig som om jag vore ett barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
