Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du ä r mitt barn, Karl. Så länge du är sjuk, är du
mitt barn...
— Ett av barnen ville du inte gå ifrån och lämna
ensam på det här viset...
— Har jag något val?... Hon såg upp, och trots
halvmörkret i rummet kände han förebråelsen i hennes
blick.
— Nej... Nej... Men — du kommer ju hit ofta? ...
— Så ofta jag kan, Karl. Hon försökte resa sig upp,
men han höll henne fast på sitt knä.
— Ja, för... Å, Xandra — han böjde sitt huvud tätt
intill hennes; stämman, själva rörelsen inemot henne hade
något så passionerat hjälplöst, att det på en gång rörde
och pinade henne. Ännu aldrig, hur uselt vi ibland ha
haft det, har jag länge varit skild från dig...
— Jag skall nog komma, tröstade hon.
— Och inte glömma — han sänkte rösten ännu mera
— att jag... att jag är din man? ...
— Hur skulle jag kunna glömma det! Utan att hon
ville det fick hennes röst liksom en lite bitter klang. Men
med sitt ansikte begravet i hennes hår och med sina
läppar mot hennes hals hörde han det inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
