Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hon?... Det var dottern till en senator från
Alabama ... En liten unge, som nyss kommit ut...
— Ja, att hon var en sydstatstös kunde man nog se
— så mörk som hon var...
— Inte mörkare än du själv, Xandra...
Varför mindes hon ännu så väl det där smekande,
ovilligt beundrande uttrycket i hans ögon — det lilla
retsamma ljudet i hans röst?... Å, för det, förstås, att hon
inte på så lång tid hade sett några andra hyggliga karlar
än precis sin egen man.
Visst var det dumt — oförlåtligt dumt! — att sitta
här och skriva ett brev på tolv sidor, utgjuta sig, krama
ut sin egen själ som en svamp... Och det för en, som
till på köpet kanske redan hade glömt henne... Så
mycket de än hade talat med varandra...
Hon drog hastigt till sig sina tre fullskrivna ark, vek
ihop dem, vägde dem lite i handen — tyckte ändå att det
var synd att göra av med dem. Därpå reste hon sig
beslutsamt upp och kastade alltsammans in i brasan.
— Nej, sade hon till sig själv. Ingen skall få veta
hur fattig jag är på vänner. — Att jag för att få t a 1 a är
tvungen att skriva brev som ingen läser.
Hon kände en viss sträng moralisk tillfredsställelse
över sitt offer, och ändå... När hon strax efter satte sig
ned till de tre »faktiska» sidorna — ångrade hon det
redan: »Så mycket besvär, så mycken sinnesrörelse för
rakt ingenting»...
Hon skrev fort med en rynka i pannan — passande
hjärtligt, passande erkännsamt, passande utförligt och
tänkte — halvt sarkastiskt skadeglatt:
— Gud vet, om det var ett sådant brev han
menade, när han den sista kvällen, med sin hand på min, bad
mig skriva...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
