- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
78

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lande: de många reella, påtagliga tjänster han i det
främmande landet i egenskap av rik släkting varit i stånd att
göra henne och hennes man. Han visste, att det
förödmjukade henne att minnas dem, och han fruktade att bli
påmind om dem lika mycket som hon fruktade att en
enda minut glömma dem.

— Låt oss inte tala om det, sade han hastigt. Jag
önskar, tilläde han långsamt, ofrivilligt — att... att det hade
varit annorlunda. Jag menar, att ingen av oss någonsin
hade behövt...

— Ja, sade hon sakta, mycket uppriktigt. Jag har
ofta tyckt, att det var så orättvist, att vi skulle träffas
så... så o 1 i k s t ä 11 d a, hjälpte hon sig med ett
svår-funnet ord.

— Hade du då kanske velat, sade han lite förebrående,
att någon annan hade fått lov att göra det, som jag
tillfälligtvis var i stånd att göra för dig i Amerika?...

— Ja, sade hon ur djupet av sitt hjärta. Tusen
gånger hellre.

Och fastän han förstod henne, så var han missnöjd
med hennes svar — nästan stött.

— Qör mig i alla fall den tjänsten att aldrig tala om
det oftare, sade han stelt, nästan litet kärvt.

Hon skrattade — plötsligt på ett eller annat
hemlighetsfullt sätt befriad från denna börda av tacksamhet, som
så länge tryckt henne. Hon vände sig om emot honom
och stod stilla på vägen i månskenet — rak och fin i sin
långa vita klänning, som gjorde henne längre än hon var,
med det smala, högburna huvudet över den
skärplik-nande vita schalen, som, löst virad omkring halsen, över
skuldran föll långt ned på ryggen.

— Alexandra! Han tog ett steg fram emot henne och
visste knappt själv, att han hade mumlat hennes namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free