- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
79

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hörde hans stämma skälva och sås lågan i hans
blick, hjärtat i hennes bröst stod nästan stilla... Jag har
längtat... han talade så lågt, att hon knappt kunde höra
hans röst.

Det dröjde ett par sekunder innan hon talade. Men
när svaret kom, kom det med hennes vanliga allvarliga,
en smula beslöjade och dämpade röst:

— Vi ha också längtat...

Detta nästan obetonade, halvt otydliga »vi», som hon

— halvt omedvetet — brukat som försvarsvapen mot
honom, förekom henne själv så osant och fegt, att hon
medan ordet halkade över läpparna inte ens vågade möta
hans blick. Men det hade gjort sin tjänst; han hade hört

— och förstått. En annan man hade Thomas Carter
möjligen i detta ögonblick kunnat ignorera, kasta åt sidan,
men Karl Skytte, hans vän och släkting, bruten av
bekymmer, sjukdom och otur, hjälpbehövande, mer
beroende av sin hustru än någon annan karl han kände...
Nej!...

Han blev stående framför henne med sänkt huvud
och nedslagna ögon. I det osäkra ljuset kunde hon —
blott med en enda hastig blick — skymta, hur hans
ansikte under de sista sekunderna hade förändrat sig...

Och plötsligt, medan de åter bredvid varandra
började gå framåt skogsvägen, begynte Alexandra tala —
fort, i ett, nästan feberaktigt muntert — berätta historier
om sig själv och barnen från överresan och ankomsten till
Sverige. Hon gjorde det på ett egendomligt målande,
förstående sätt, icke pretentiöst som så många mödrar,
men okonstlat humoristiskt och naturligt...

Som så ofta förut hade hon — lite hårdhänt direkt

— bakom den sköld som hon visste Karls namn vara,
åter undgått den förklaring hon på en gång fruktade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free