Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pianospelet upphörde i salongen. Lotten Falkner
skymtades i dörren — det låg något fientligt
misstänksamt, som nästan påminde om morfadern, i den korta,
hastiga blick barnet kastade ut på verandan.
— Det är min systerdotter — syster Vilmas flicka,
sade Alexandra vårdslöst förklarande. Lotten neg tafatt
— hon såg slankig och förvuxen ut i den skrynkliga
sitsklänningen, som knappt räckte över knäna. Se om du
kan finna moster Thorborg, Lotten, och säg henne att här
är främmande från Marieholm...
... Min yngsta syster och jag äro ensamma hemma,
fortsatte hon onödigt omständligt, medan hon utan att se
på honom med en inbjudande rörelse sköt fram en
korgstol och själv satte sig på andra sidan om bordet.
Eva hade, utan att hälsa på den främmande eller taga
vidare notis om besöket, själv brådskande fullbordat
knäppningen av sina nya kängor. Nu satte hon fotterna
ned på golvet och reste sig upp.
— Men Eva... sade modern ogillande, nästan
generad. Sådana fasoner! Nig nu för farbror Thomas och
kyss mamma, så kan du sedan få lov att springa din
väg...
Eva var spenslig och smal, alltför gänglig för sin ålder,
mycket mörk, med moderns stora, orädda blick.
Thomas Carter fångade henne i bägge armar och lyfte henne
högt upp mot taket.
— Do n’t, sade hon otåligt på sitt emigrantspråk.
Please, put me down...
Han skrattade och lät henne springa. Alexandra vände
på huvudet och såg efter henne.
— Hon märker, att du är svag för henne, sade hon.
— Du menar att det är därför hon alltid är så
spansk emot mig, log han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
