Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentliga ärende, varför jag tillät mig... Han antar, att
det lär kunna låta sig göra med den där platsen åt Karl.
Men det är långt borta — högt uppe på Dal — nära
norska gränsen...
— Så mycket bättre — hon talade lågt och hastigt,
nästan ovänligt. Ju längre bort vi komma... Hon avbröt
sig hastigt.
Han såg på henne — halvt vredgat, liksom
förebrående. Hon mötte hans blick och skrattade plötsligt.
— Nu stöter jag dig igen?... Jo, Thomas, jag ser
det. Bara för det att jag en halv minut är uppriktig och
säger precis vad jag menar...
Han tog varsamt hennes hand, som vilade på bordet,
böjde den sakta upp och ned i sin och behöll den. Hon
svarade inte, skakade bara på huvudet.
— Åjo — du kan gärna medgiva det. Jag vet att jag
ofta stöter er alla. Det är det, som Malin kallar min
»ryskhet». Hon gjorde en liten min och försökte skratta.
Jag är olik er... Framför allt — hon sänkte rösten — är
jag olik dig.
— Nej, sade han lågt och böjde sig fram. Och ännu
en gång — intensivt nekande: nej.
— Jo... hennes röst var nästan ohörbar. Hon drog
sakta sin hand ur hans och rätade sig upp i stolen.
— Och ändå, sade hon efter en paus, långsamt —
hennes röst lät upprörd: Och ändå vet jag, att jag, när
det gäller, kan lägga minst lika mycket band på mig som
... som Malin.
Hon mötte hans vältaligt frågande blick och ångrade
plötsligt bittert vad hon sagt. »Vad tror han?» tänkte hon
oroligt. — »Vad tror han att jag menar?... Han måtte
väl aldrig tro»...
Med en nervös rörelse satte hon sig bättre till rätta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
