- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
95

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som hon, med bägge armarna upplyfta, just höll på att
taga av sig — strålande över hela ansiktet. Hon hade
alltid haft en egendomlig förmåga att meddela sin egen
stämning åt andra — liksom smitta dem — och med en
varm, broderlig känsla av ömhet för henne, vilken på
samma gång gjorde honom själv glad, såg han nu hur
genomlycklig hon var över att åter ha dottern hemma.

— Det är farbror Thomas, Agnes...

Den unga flickan hade stått med huvudet över
skuldran för att se utåt vagnen — nu vände hon sig om och
blev plötsligt röd, då hon upptäckte den främmande. Hon
smålog vagt, halvt förläget, gick honom med ett par steg
till mötes och räckte honom handen.

Hon var lik sin mor, tyckte han genast — bara
blondare, med faderns mera regelbundna ansikte och den
Stjerneska släktens ovanligt ljusa hy, obetydligt fräknig
över näsroten och under ögonen. Men hon hade Malins
uttrycksfulla grå ögon — en smula mörkare, kanske, och
större än moderns — och munnen hade samma halvt
blyga, halvt skälmska leende, som Thomas alltid från
hennes tidigaste ungdom kunde minnas hos sin kusin.

När hon nu här ute i tamburen kom emot honom i sin
långa moderna pariserkappa eller rättare resrock och sin
näpna mörkgråa tock på det ljusa håret, såg hon fin ut

— elegantare än han på länge sett en ung flicka,
behärskad i sina rörelser, naturligt och lugnt graciös... Och i
stället för att hälsa farbroderligt familjärt på henne, kände
han, hur han ovillkorligen liksom rätade på sig, innan han,
artigt bugande, tog hennes hand.

— Inte sant, Carter, hörde han Henrik Stjernes
upprymda röst, med en klang av omisskännlig stolthet och
belåtenhet. Tycker du inte, att Agnes riktigt kommit att
likna Malin...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free