Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härkomst, kära Malin — jag har en viss outrotlig svaghet I
för »my own people».
— Det är lyckligt föryourownpeople, svarade
hans kusin hjärtligt. Och jag vet, att du menar det. Du
visade det bland annat i Washington, då du var så snäll
mot Karl och Alexandra...
— »Snäll», upprepade han och skiftade plötsligt färg.
Å...
— Jag vet inte vad jag annars skall kalla det för,
fortfor hon i samma moderligt berömmande ton.
Den otvetydiga uppmärksamhet, han under de sista
dagarna visat Agnes, hade fullständigt lugnat Malins
svävande farhågor angående den märkvärdiga förtrolighet,
som under Alexandras besök i förra veckan tyckts råda
mellan henne och Carter. »Det är nog bara hans vanliga
sätt», tänkte hon nu — »något han har lagt sig till med
ute i stora världen»...
— Jo, du ä r snäll, återtog hon med övertygelse. Och
inte det ringaste bortskämd. Här sitter du till exempel
dag efter dag och håller till godo med mitt och barnens
sällskap...
— Är det meningen, att jag nu skall säga något
mycket artigt?...
— Prat! Jag har alltid vetat, att du håller minst lika
mycket av mig som av din syster. Men det är inte d e t
det kommer an på: man kan hålla av och ha tråkigt...
— Jag har aldrig tråkigt.
— Nej, sade hon tankfullt och såg plötsligt allvarligt
på honom med handen under kinden. Det märker man
och ibland undrar jag på, hur det kan vara. Det är något
du alltid tänker på...
Hon mötte hans blick och fruktade plötsligt att ha
sagt något, som han inte tyckte om. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
