- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
104

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blick nästan uteslutande som så gott som sina egna
händers verk.

Alexandra beskådade sig själv från huvud till fot: rent
ut sagt — hon trodde heller inte, att någon kunde se, att
hennes dräkt var av så tarvligt ursprung. Huvudsaken
var — det visste hon av erfarenhet — att en klänning,
som hon skulle bära, vore vit och visade så mycket som
möjligt av hennes vackra hals och armar. Visserligen
var hon alltför mörk, det visste hon nog, men detta
varma, matta liksom solmättade skinn var... var
verkligen ...

Hon uppgav plötsligt att finna det uttryck, som
föresvävade henne — alla reflexioner drunknade i det leende
av omedveten tillfredsställelse, i vilket hon liksom
resumerade sin dom över sig själv. Inom henne steg och steg
en allt översvallande bölja av passionerad, länge
tillbaka-trängd livslust — lust att roa sig, lust att vara med, att
beundras och fêteras, att visa, att hon hade makt, att
njuta... Innan portarna för alltid stängdes.

Hela Stjerneska familjen var redan samlad i stora
salongen, som — med undantag av några få stolar och
soffor längs väggarna — var utrymd av dagens anledning.
Thomas Carter, som hörde hennes steg, öppnade
dubbeldörrarna, och med en lätt böjning på huvudet trädde
Alexandra in, medan Ebba stolt gick bakom henne — som
en tärna bakom en brud.

— O, moster Xandra! ropade Agnes — okonstlat
beundrande. Liksom smekande, med en av sina
egendomligt graciösa handrörelser tecknade hon i luften med en
hastig linje silhuetten av hennes figur. Så förtjusande!...

Thomas höll ännu dörren öppen för Alexandra, vars
släp höll på att fastna på tröskeln. Han sade ingenting,
men hon kände hans blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free