Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade sig iör Alexandra. Hon böjde småleende på
huvudet, nickade lätt till Thomas — och var borta.
Carter blev stående där han stod, lutad uppåt
dörrposten med händerna i byxfickorna. Inte under hela
sommaren hade han känt sig så märkvärdigt hemlös på
Maneholm som i afton. Alla dessa människor, som Malin
och Henrik för att fira dottern bjudit ihop och som kände
varandra .så väl och allesammans hade så mycket att
säga varandra, väckte hos honom intet intresse, och han
måste ordentligt göra våld på sig för att i tur och
ordning konversera med dem. Han brukade ju annars alltid
ha ett jämnt, gott humör, men i kväll... Han var inte
upplagd, han var inte i stämning — något måtte visst
fattas honom, ursäktade han sig hos Malin, då hon
förebrådde honom, att han var så tyst.
Alexandra — så firad och beundrad hon än kände sig,
var heller inte riktigt vid lynne. Allt eftersom aftonen
framskred, blev det henne mer och mer klart, hur
barnsligt fantastiskt mycket, hur omöjligt mycket hon
väntat sig av denna fest. Hon »överstrålade alla andra»,
hade Malin sagt–-Varför kom inte han och bjöd
upp henne? Varför stod han hela tiden där i dörren och
såg så mörk ut — följde henne inte ens längre med
ögonen?... Hon böjde sig litet bryskt fram och
konverserade muntert med den jovialiske doktorn, som — till
och med nu, då han dansade med en gift fru — hela
tiden misstänksamt bevakades av sina två energiska
systrar, vilka — enligt vad ryktet sade — aldrig ämnade
tillåta honom att gifta sig. En stund tvang sig Alexandra
— forcerat livlig — att höra på vad han sade — svarade
och skrattade. Därpå — nästan mot hennes vilja —
gledo hennes ögon åter bort mot den breda
dörröppningen mitt för henne ... Jo, han stod där ännu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
