Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så långt ögat nådde, över dem stod himlen hög och
mörkblå i skenet från fönstren — genomskinligt ljusare
bortåt horisonten.
— Är det en ny förskansning? mumlade han halvt
förebrående, halvt ironiskt.
Hon skrattade nervöst och drog åt sig sina kjolar, i
det de bägge togo plats på den lilla låga
trädgårdssoffan strax utanför verandan.
— Vad är det? sade han hastigt, mycket lågt, utan
all inledning. Har något hänt?
Hon skakade på huvudet och vände ansiktet halvt
bort ifrån honom. 1 skenet från de upplysta fönstren
bakom dem såg han hennes bruna kind rödare än vanligt.
Hon svarade inte. Munnen, det lilla av munnen han såg,
var fast sluten.
— Alexandra — han lade plötsligt bestämt,
passionerat sin hand ovanpå hennes — är detta rätt mot mig?
Är det ens rätt emot dig själv?
—Det är rätt mot andra, sade hon lågt och skarpt.
Han kände, hur handen i knät skälvde.
— Du var så ung, utbrast han, du misstog dig...
— Jag var tjugo år, och jag misstog mig inte. Hon
vände åter ansiktet emot honom och såg honom rakt in
i ögonen. Nej, Thomas... så feg är jag ändå inte, att
jag skyller på min egen... oerfarenhet för nio, tio år
sedan. Tvärtom — jag visste långt bättre än de flesta vad
jag ville... då. Och... Hon stannade.
— Tala ut, mumlade han upprörd. Säg, för Quds
skull, äntligen en gång, vad du ville säga...
— Jag ville bara säga — nu bävade och skälvde
rösten, han kunde höra, hur det stormade inom henne — jag
ville bara säga, att om jag kunde glömma... glömma...
allt annat, så... Hon avbröt sig och utbrast häftigt:
S. — Karl Skylies hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
