- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
116

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Vill d u inte ha något att läsa? frågade Malin
Thomas Carter, som med benen lättjefullt utsträckta framför
sig och händerna hopknäppta under nacken, satt borta i
den stora skinnklädda etnman vid kakelugnen.

— Nej, tack — jag tycker bäst om att sitta och göra
ingenting...

Agnes satt, med boken på bordet, lätt framåtböjd, med
vänstra handen under tinningen, fingrarna dolda i det
fjunlätta ljusa håret, som hon — då och då —
frånvarande förde tillbaka från pannan. Hon visste inte själv,
hur uttrycksfullt hennes ansikte var, medan hon — utan
att någonsin se upp — vände bladen: den egendomligt
rörliga, liksom skyiga pannan med de fina, något
uppåtsträvande ögonbrynen... och de halvt sänkta
ögonlocken, under vilka man anade ett intensivt, absorberat
intresse; draget kring munnen, vilket, utan att hon visste
det, oupphörligt skiftade uttryck: sarkastiskt, ömt, leende,
skälmskt, stolt triumferande... tills hon med tungan mot
ena kinden och en obeskrivlig min av ett barn, som
njuter av stulna gotter, borrade hakan ned mot den höga
kragen. Varpå hon lätt drog upp axlarna, halvt ironiskt
otålig, och — plötsligt irriterat medveten om farbror
Thomas’ blick — såg upp:

— Vad är det du läser? frågade han, utan att stort
tänka på vad han sade.

Och hon svarade förvirrad:

— Ingenting.

Han reste sig upp och — utan att vidare sysselsätta
sig med henne — började han, med händerna i
byxfickorna och nedlutat huvud, tankfullt gå fram och tillbaka
i det långa rummet. Allt emellanåt, när han kom förbi
bordet, såg han förstrött ned på Agnes.

Thomas Carter hade redan varit nästan halva son.-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free