- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
122

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

otåliga längtan efter henne — fruktade och räddes för
blicken i Malins ögon, för att se Agnes’ och Ebbas
förtroendefulla vänlighet förbytt i oförstående ångest, ovilja och
skräck?... Här satt han nu mitt ibland dem som en
oupptäckt tjuv — hade någon av dem i detta ögonblick bara
kunnat ana...

På sin oupphörliga, långsamma vandring fram och
tillbaka tängs den ändlösa grönrandiga gångmattan, som
i halvmörkret borta vid kabinettsdörren nästan syntes
gråsvart, passerade han åter och åter Agnes’ plats, och
gång på gång drog hon mekaniskt, förstrött sin
klänningskjol åt sig. Nu blev han ett ögonblick stående vid
bordet och såg i lampljuset ned på henne.

... Vad hon då liknade Malin som hon satt där —
Malin, sådan som hon var, när hon var aderton år och
han ur djupet av sitt jungfruskygga och brinnande hjärta
hade dyrkat henne... Nej, inte precis liknade —
dottern var betydligt mera distingerad, säkerligen en hel
del vackrare än modern, men... men... hon påminde

— ja, påminde...

Det föll honom plötsligt in, att det var en sådan flicka

— just en sådan flicka som Agnes — han alltid drömt sig
som sin hustru. Och så... Vad hade han ända till dessa
bägge sista åren egentligen vetat om sig själv — om sitt
innersta själv, sitt eget hjärta? ...

— Vad är det egentligen du läser? Han böjde sig
plötsligt fram över Agnes’ stol — angelägen att ett
ögonblick komma bort från alla dessa förvirrade, motstridande
tankar.

— »Anna Karenin.» Hon vred lite på huvudet och såg
upp. Han tog utan vidare boken från bordet och tittade
efter, hur långt hon hade kommit: det var ungefär mitt
i romanen, i det kapitlet, där Ljévin vid spelbordet friar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free