- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
129

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Iigtvis redan hört talas om gubbens befallning och
gissade strax, vad det gällde.

— Nu är det visst bäst vi sluta upp, Eva lilla... Hon
reste sig brådskande. Kanske morfar hör oss ooh blir
störd, nu då moster Thorborg kommer och öppnar
dörrarna ...

— Du, Thorborg, sade hon lågt — Eva hade knappt
hunnit stänga förmaksdörren efter sig. Du, Thorborg...
Hon gjorde tecken till henne att stanna.

Thorborg visste genast, att Aline — född detektiv som
hon var — redan på något sätt måste ha luktat ut, hur
allting hängde ihop och vad det var pappa ville henne.

— Du, Thorborg, började hon åter för tredje gången

— förtroligt och nästan medlidsamt — om du inte vill ut
med det genast, kan du gärna säga, att det var m i g han

! såg... Hon tittade menande nedåt sin blå klänning, sydd
av precis samma stycke hemvävt tyg som kusinens.

— Tack! svarade Thorborg ironiskt. Men vad skulle
det tjäna till? ... Det ligger inte för mig att ljuga.

— Kanske var det ändå inte dig han såg, tröstade
den hjälpsamma Aline. — Xandra, i sin blå sits,
spatse-rade ju också genom hagen i morse, tillsammans med sin
vän Carter...

De båda flickorna sågo på varandra. Och för ett
ögonblick glömde Thorborg sina farhågor för sin egen
räkning. Hela våren hade Aline gått där och småslugt
retsamt kommenterat Alexandras »livliga korrespondens» på
Amerika: »alltid samma ståtliga herrstil på kuvertet,
flickor!»... Ooh när senare Carter kom till Marieholm
och stannade där så oförmodat länge, hade naturligtvis
flickorna slagit sina kloka huvuden ihop och så smått
börjat »undra»... »Vem kunde väl låta bli att göra det?»

— Karl Skyttes hustru.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free