Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över dotterns halvt sänkta ansikte. Hon såg förvirrad
upp.
— Jag vet inte något, sade hon beklämd. Jag vet
verkligen ingenting...
— Du är ett fä! Han stod bredbent framför henne
med händerna i bägge byxfickorna, och ett ögonblick
såg det ut, som om han ämnade slå sig till tåls med denna
avgörande dom över henne. Men det uttryck av lättnad,
som plötsligt gick över Thorborgs högröda ansikte,
undgick honom inte. Han fortfor att forskande stirra på
henne.
— Du talade med Aline där ute... försökte han finna
en ledtråd. Och plötsligt — mycket kategoriskt:
— Säg till Aline, att hon kommer hit.
— O, nej, pappa! ropade Thorborg ängsligt. Aline
hade inga skrupler, det visste hon, när det gällde att
ställa sig in hos morbrodern, och en storartad fantasi.
O, nej — vad skulle Aline veta? ...
— Så tala själv då. Säg vad du vet om Alexandra...
Jag vill veta, vad det var du tänkte på nyss...
— Jag försäkrar pappa... Jag vet inte, hur det kom
sig, att jag sade det... Jag tänkte bara på, att Xandra
nyss hade gått samma väg igenom hagen...
— Som du och — Birgerson. Han liksom spottade
ut namnet. Var hon tillsammans med er, då?
— Neej... Det vill säga...
— Det vill säga, att hon inte var det. Ljug inte,
Thorborg...
— Pappa!
— Varför kan du inte nämna, vem hon var
tillsammans med? Är mannen hennes kanske kommen tillbaka?
lugnade han sig plötsligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
