- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
137

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

livligt. Nu — på lördagseftermiddagen — bara en vecka
sedan balen för Agnes, voro Alexandra och ett par av
hennes systrar åter hos Stjernes. Ingen kunde riktigt
säga, hur det kom sig — det var gubben Orth, som
plötsligt funnit det passande, att de gjorde formell visit för att
tacka för sist... Det hjälpte inte att Alexandra velat göra
invändningar: han hade utan vidare strax före kaffedags
låtit spänna för char-å-bancs’en.

Thomas och Agnes gtngo långsamt efter de andra fram
till den gamla järngrinden, som ledde ut till stigen över
ängen. Där blevo de stående.

— Det här har alltid varit mors älsklingsställe, sade
Agnes, bara för att säga något. Hon kunde inte begripa,
varför farbror Thomas hela dagen varit så underligt
tystlåten. Han vände sig tankspridd om emot henne och gav
plötsligt akt på, hur ovanligt fin hon gjort sig i en
klänning av tunn blekblå battist, besatt med smala fina
mel-lanspetsar, och en stor vit chiffonhatt. Det var en
mycket enkel dräkt men fräsch och mycket smakfull, och
ingen kunde undgå att märka, hur eklatant den framhävde
hennes sällsynt fina och skära blondhet. Till ooh med
Aline måste medgiVa, att unga fröken Stjerne hade en
viss »cachet», som skilde henne från de övriga damerna
i trakten.

— Nej, se moster Xandra!... utropade Agnes på en
gång — förvånad över att ingen av dem hade sett henne
förut.

Alexandra Skytte reste sig från sin halvliggande
ställning under den förvildade gamla vita rosenbusken på
andra sidan grinden. Hon hade en halvtömd kaffekopp
bredvid sig och några kakor, som hon nu mellan sina
fingrar smulade ut till duvorna.

— Ja, jag har legat här ooh dåsat, sade hon. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free