- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
139

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt Nu såg hon upp — och för första gången märkte
han liksom en glimt av koketteri i hennes ögon. Något
självmedvetet, skälmskt, väntansfullt — något sådant
som: »mycket bra! Gå på bara! jag hör efter»... Och
han kom sig plötsligt icke för att säga mera.

— Det hade säkert varit mycket roligt, svarade hon
bara enkelt

»Lilla häxa!» tänkte han road. »Vad tänker hon nu
om mig? Hon hade velat, att jag skulle säga henne något
vackert, och så bedrar jag henne på det»...

Charlotte Skytte viftade till dem med sm parasoll.
Carter såg hastigt ned på Alexandra, som, utan att tyckas
ha hört ett ord av samtalet ännu, långsamt och
omsorgsfullt matade de många duvorna, som voro så tama, att
de ofta togo brödsmulorna från hennes fingerspetsar. I
det han åter vände sig till Agnes, sade han plötsligt:

— Jag kommer att tänka på, att jag har ett par brev,
som jag nödvändigt måste styra om, innan posten går i
afton. Du får vara snäll att ursäkta mig hos kusin
Charlotte ooh fröken Widestam...

Alexandra hade satt kaffekoppen från sig på den flata
grindstolpen och höll sig, omgiven av duvorna, vilka nu
flögo upp på hennes bröst ooh axlar, liksom utanför det
övriga sällskapet. Icke med ett enda ord hade hon
deltagit i samtalet mellan Thomas och Agnes och tycktes
knappt ha givit akt på dem. Blott en gång — när han
önskade att hon kommit till Paris, medan han bodde där

— hade hon lyft ögonen och hastigt sett på Agnes.
Carter märkte det och kom plötsligt att tänka på det halvt
nyfikna, halvt ironiska uttryck, varmed han förut på
eftermiddagen sett henne följa den unga flickan, då denna
vid kaffebordet räckte honom hans kopp. Han hade
därigenom — genom Alexandras blick — själv för första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free