Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången kommit att ge akt på det litet vårdslöst intima
sätt, den småleende säkerhet, varmed Agnes behandlade
honom. Vad hade Alexandra då tänkt? Vad tänkte hon
nu?... Något var det — det begrep han plötsligt —
som hon var upptagen av.
— Kom, sade han sakta ooh böjde sig lätt ned emot
henne — Agnes var redan långt ute på ängen. Kom —
jag har inte fått tala ett ord med dig hela eftermiddagen.
Låt oss gå uppåt alléen...
Hon vände sig om, i det hon sökte göra sig fri från de
flaxande duvorna. Halvt mekaniskt kom hon ihåg
kaffekoppen, som hon tog med sig och i förbifarten satte ifrån
sig på bordet i lindlusthuset.
— Ja, sade hon bara — låt oss gå... Men inte långt
— det är visst snart tedags...
De följdes åt bortåt den redan skumma alléen av
gamla lummiga körsbärsträd, som genom den så kallade
frukthagen förde ned i den stora köksträdgården.
Alexandra gick långsamt, hela tiden med sänkta ögon —
tycktes ej ens göra sig möda att dölja, att hon var
nedstämd.
— Vad står på? frågade han hastigt, lågt — liksom
skyggt, i det han fåfängt försökte se henne in i ögonen.
— Å, jag har tänkt fram och tillbaka, kan du nog
förstå — började hon långsamt med en viss
ansträngning — på allt det, som du sade mig i måndags morse.
Men vad hjälper det, om jag ger efter för dig — om jag
är i stånd till att besluta mig?... Hon drog plötsligt
smärtsamt ihop ögonbrynen och såg långt ut framför sig,
undvek att möta hans spänt uppmärksamma,
liksomjyss-nande blick. Vad hjälper det? ... Du skulle ändå
i världen kunna bli lycklig med mig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
