- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
148

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att tänka på honom. Och inte hade hon heller låtit
honom förstå, att hon på minsta vis fann honom inta- i
gande... De hade pratat och promenerat och rott till- ,
sammans — alltid ihop med hela Sigrid Bojes kotteri — I
aldrig allena. Han hade varit mycket förtjust,
uppmärksammat henne på allt sätt och vis, och de andra
flickorna hade retats med henne, men — hon hade bara haft
roligt, hon. Inte kunde hon hjälpa, att karlen var så |
barnslig...

Hon undrade, hur det kom sig att mor inte ens gjort
något försök att få se brevet, ty att hon fullkomligt
förstått vad det handlade om, därpå var hon alldeles säker.
Men en sådan lycka —sjöng det ännu en gång befriande
igenom henne — en sådan lycka, att Thomas Carter inte
var hemma!...

... Hur mycket äldre kunde han egentligen vara än
hon? grubblade hon, i det hon tankspritt hämtade
hårborsten och ännu stående framför fönstret försökte borsta
ut sitt långa hår. Inte så värst mycket — vid mors ålder,
hade hon hört. Men slätrakade herrar med benat hår,
sågo alltid så unga ut... Nere vid dammen i
eftermid-dags hade moster Charlotte och Aline Widestam kommit |
överens om, att han »egentligen inte såg något vidare
ut!»... Pyh! — hon riktigt fnyste till, där hon stod. Som
om de kunde döma om det! Behövde man kanske ha
svarta mustascher och långa ögonhår som löjtnant Barck |
för att se stilig ut? ... Thomas Carter såg ut som en fin
man — en världsman — det var vad han gjorde. Och
ett sådant leende han hade — så fint ooh skälmaktigt och I
förtroligt förstående!... »Jag önskar, att du hade varit
i Paris på min tid — tror du inte vi skulle haft
trevligt?»... Om hon trodde! I

Naturligtvis kunde hon aldrig vara så inbilsk att tänka I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free