- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
155

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Tror mamma, att j a g kunde glömma pappa? Hon
vände sig långsamt, med ett par stora förebrående ögon
emot modern. Jag minns honom precis. Hans skratt och
hans ögon. Ingen kan skratta som pappa, när han leker
med oss, eller Charlie eller jag säger något...

»Hon känner, hur innerligt han håller av dem bägge»,
tänkte Alexandra och tryckte hårt handen in under
hjärtat, i vilket hon nu jämt om dagarna kände en dov smärta.

— Qå nu och lägg dig, barn, sade hon tvärt. Du
står ju här och fryser...

Hennes moderligt myndiga röst hade den klang av
lugn ofelbarhet, som alltid imponerade på barnen, och
Eva sade genast lydigt godnatt. Några ögonblick efteråt
kröp hon också undergivet ner i sin lilla bädd bredvid
den sovande gossen, medan modern vid det försvinnande
dagsljuset — upptagen av sina egna plågsamma tankar
och tvivel — brådskande gjorde sig färdig med den lilla
klänningen, innan hon omsorgsfullt bredde den ut över
sänggaveln.

Hon tordes inte sluta sin mans brev — inte nu... I
stället tog hon upp ur skrivbordslådan ett annat brev,
som hon redan genomläst flera gånger. Det var från
Thomas Carter.

Det var hållet i en mycket behärskad ton — vart ord
tydligen noga övervägt — och gjorde just därför, genom
den med våld tillbakaträngda lidelsen, som dock
emellanåt oemotståndligt bröt fram och hela tiden lästes
mellan linjerna, ett så mycket starkare intryck. Framför
allt bad han henne tänka på sig själv och icke låta sig
överväldigas av medkänslan med Karl, mot vilken hon
under alla dessa långa, tunga år — det ägde hon
sannerligen rättighet att taga i betraktande! — gjort sin plikt mera
samvetsgrant än de flesta hustrur under liknande förhål-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free