Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är... viskade Helga med en röst, som nu
darrade av ångest: det är Carter? ...
— Ja, sade Alexandra tonlöst — gjorde icke ringaste
försök att förneka eller kringgå frågan. Hon förde
fingerspetsarna upp emot ögonlocken och började leta efter sin
näsduk. Ånej, säg ingenting... Du kan inte bedöma det
... Jag kan knappt själv. Det är så länge sedan det
började... Och hon återtog ännu en gång med mera
behärskad röst:
— Jag säger dig ju, att jag inte har beslutat mig.
Helga tyckte att det kändes liksom hennes ben inte
riktig ville bära henne. Hon sjönk långsamt ner på
närmaste stol.
— Jag förstår det inte, sade hon bara.
Alexandra skakade trött, avvärjande på huvudet. Jag
har tänkt tills mitt huvud hållit på att sprängas, sade hon.
Det ena ögonblicket förefaller det mig som om det vore
en omöjlighet — att gå ifrån honom... att skiljas ifrån
honom, menar jag, tilläde hon lägre. Ett äktenskap är i
verkligheten oupplösligt, hon tänkte inte längre på Helga,
gav blott luft åt sin egen innersta förtvivlade tanke. Det,
som har varit emellan oss två, kan aldrig utplånas...
— Men då... mumlade Helga lättad, halvt frågande.
Alexandra satt och såg oavvänt på henne under sina
raka, smärtsamt hopdragna ögonbryn. Systern hade
intryck av att hennes blick gick tvärsigenom henne, som
om hon rakt inte existerade.
— Jag vet att jag aldrig — kanske inte ens i h a n s
ögon — i alla fall aldrig i mina egna, kan upphöra att i
verkligheten fortfarande vara Karls hustru, Karls
frånskilda hustru... Å, ingen må tro, att jag gör mig några
illusioner!... Men, å den andra sidan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
