- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
171

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sista brev ihon — strax efter samtalet med fadern —
skrivit till honom, och vilket han måste ha fått ungefär
samtidigt med dennes telegram, hade hon uppriktigt — mera
uppriktigt kanske, än hon muntligt kunnat göra det —
talat med honom om deras efter hand förändrade
förhållande till varandra. Hon hade varit mycket ödmjuk, tagit
all skulden på sig och bett honom icke döma henne för
hårt. Hon lät honom veta att hon, såsom bunden vid
honom, inte ansåg sig själv för fri och alltså heller inte
kunde handla fritt — hon lade det slutliga avgörandet
i hans hand ooh lovade att böja sig för hans vilja. Men
när hon skrev detta, visste hon, att Karl Skytte, hur svag
han än måtte vara och hur mycket han än måtte älska
henne, var alltför stolt att någonsin söka tvinga en kvinna;
som redan i sitt hjärta tillhörde en annan, att hålla ett
löfte hon redan i tankarna brutit.

Under dessa få minuter, medan hon ensam i sitt rum
under stum intensiv sinnesrörelse väntade på den man,
hon så djupt förorättat och som — enligt hennes eget
medgivande — ägde all rätt att döma henne, genomlevde
Alexandra ännu en gång nästan hela sitt föregående liv
och såg sig själv kanske klarare än hon någonsin förut
gjort, eller någonsin senare komme att göra. Hon visste,
att när Karls mor och syskon nu komme att klaga över
att han, efter att för sin kärleks skull ha offrat sin
framtid, nu såsom utsliten och värdelös kastades åt sidan, då
hade de — hur hårda orden än måtte låta — i det stora
hela rätt. Ty hur skulle hon väl kunna förklara dem, att
hon under dessa tio år i verkligheten givit lika mycket
som han, bortödslat lika stora livsvärden som han, och
att när hon nu — uppfylld av en ny känsla, som långsami
vuxit upp vid sidan av den gamla — stod beredd att åter
börja ett nytt liv vid en annan mans sida, var det ute-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free