- Project Runeberg -  Karl Skyttes hustru /
177

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brående, är det väl inte sagt att alla ha samma smak.
Men han talade också ofta om henne med mig: han sade,
att han aldrig mindes sig ha sett någon, som av naturen
ägde en sådan »air» och hållning... Han betonade alltid
hennes egendomliga finhet, hennes medfödda eleganta
säkerhet ...

— Men Malin!... Du borde då veta, att när en karl
riktigt håller av någon, går han inte omkring och prisar
och beundrar henne högljutt.

— Nej, medgav Malin. Men jag förmodar, att det
smickrade mig, att han, som har sett så många, förstod
att uppskatta henne... Men jag skulle naturligtvis ha
genomskådat, hur det hängde ihop och varnat henne,
låtit henne förstå...

Hon satte sig djupare in i den gamla länstolen och
lutade huvudet starkt tillbaka mot ryggstödet för att
hindra tårarna från att taga fart på nytt.

— Att man ska vara så vanmäktig och hjälplös alltid!
... När hon började taga sina första steg kunde jag hålla
henne under armarna. Och nu...

— Du kunde inte heller då hindra henne från att
stappla eller falla en och annan gång. Henrik strök sin
hustru sakta över håret: det var synd om henne, att hon
alltid tänkte så mycket. Har du då aldrig själv begått
ett misstag i känsloväg? ... Inte kunna vi stänga barnen
ute från livet inte...

Någon tog varsamt, försiktigt i dörren. Det var en av
pojkarna som med mössan i handen kom in med ett brev.
Han såg lite skyggt på mors förgråtna ansikte och fars
breda rygg, innan han sade:

— Jag mötte ett bud från Munkeboda nere på vägen.
Morbror Karl har plötsligt kommit dit. Och här är ett
brev till mor...

12. — Karl Skyttes huslra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmksh/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free