- Project Runeberg -  Malin Skytte /
9

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ket i sin mors ögon, »nog kan jag väl få resa? Nu ha vi
talat så länge om det, och Mary skriver, att de vänta
flera främmande under jakttiden. Och jag» — hon
tittade åt sidan och sänkte rösten — »jag har ju inte alls
haft något roligt i sommar», ville hon ha sagt, men
förstod, att det skulle såra modern, och ändrade det
hastigt till: »Och jag har ju ännu aldrig varit på
Rune-fors...»

»Fastän jag så ofta varit bjuden!» tilläde hon
bedjande, halvt trotsigt pockande, då modern icke svarade.

»Där är visst många uppe i år» — fru Skytte gick
ovillkorligt in på sin dotters tankegång och uttalade den
högt — »så att du finge nog roligt... I synnerhet på de
stora jakterna...» Hon såg rakt framför sig utan att
möta Malins blick — det var, som om hon för sig själv
upprullade en tavla av det lysande sällskapsliv, vari
hennes dotter skulle spela en roll. »Jag hörde här om
dagen på Marieholm, att Henrik Stjerne också fått
förordnande där i trakten...»

»Nej!...» var allt vad Malin sade, inte tvivlande men
disträt, ånyo fördjupad i kusin Marys brev.

»Ja, barn», fru Skytte reste sig upp — litet
mödosamt, med händerna på knäna och köksförklädet
hoprullat i ena handen — »jag skall tala med pappa.» Hon stod
ett ögonblick stilla, innan hon gick, och strök sin långa
flicka över håret:

»Du vet, att är det möjligt, så ...»

Malin blev sittande på stenbänken och läste ännu en
gång igenom sitt brev — denna gång mera långsamt
odi håglöst, medan solen, som redan höll på att gå ned,
brände henne i nackgropen. Hon ville inte gå in, förrän
modern först talat med fadern. Det var så svårt att be
honom om något, som kostade pengar, och ... Ja, natur-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free