Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaken — kunde Malin ännu inte på länge bekväma sig
att gå till sängs. I penjoar och halvupplöst hår gick hon
ännu halvtimvis omkring i det ljusa junimånskenet och
packade upp och flyttade på möblerna, satte till rätta
och lade i ordning. Äntligen var hon i sitt eget rum
— sitt eget rum, som hon längtade till, var gång något
gick henne emot, var gång hon kände sig tillbakasatt
eller förödmjukad — detta hennes eget rum, som
innehöll allt vad hon i världen kunde kalla sitt.
Det var den stora gavelkammaren mot söder, som
så länge någon mindes på Munkeboda hade kallats
»flickornas rum». Där hade farmor, den vackra Agneta
Skytte, vars urblekta dagerrotypi nu hängde vid sidan
av farfars nere i salongen, och grandtanterna på
tjugutalet pratat, läst, lekt och skrivit brev, sjungit romanser
och broderat. Där hade fastrarna, innan de blevo gifta
och kommo ut i världen var på sitt håll, haft sin privata
helgedom. Under deras tid — på samma gång den äldsta,
faster Agnet-Gharlotte, blivit konfirmerad — hade
möblerna blivit förnyade. I stället för de gamla vitmålade,
som nästan föllo itu och ännu skräpade inne på
handkammaren, hade det kommit gulbetsade björkstolar,
fabricerade av den supige snickare Rosengren, vilken
gubben Joachim särskilt protegerade, ett toalettbord i
samma »stil», som måst slås in med järnkrokar i väggen
för att inte genast falla över en, när man försökte se sig
i spegeln, ett slags skrivbord med lådor och en ohygglig
chiffonjé med klaff, vilken under gubben Rosengrens få
nyktra ögonblick varit hans stolthet. Dessa tarvliga och
klumpiga möbler hade emellertid — förmodligen genom
deras oförfalskade göingeursprung och de
ungdomsminnen de uppväckte — ett sådant värde för den nu så
konstförståndiga faster Agnet-Charlotte, att hon, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
