Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde tänka sig. Om sommaren voro de alltid ute från
morgon till afton, vände hö och »kullade» torv och
inbillade sig, att de gjorde nytta. De åkte i hö- och
halmlass, voro tusen gånger i fara att bli ihjälslagna av
lass-medar, hästar, som slogo bakut, eller vagnar, som välte,
ooh undsluppo alltid nästan helskinnade. Om höstarna
satt Malin timvis ute på »trädan», blåröd av »köld, och
lekte bygga hus av gråsten med sin vän »vaktepojken»,
medan fåren fredligt betade omkring dem och Lars-Anton
berättade äventyrliga och hårresande historier om
byskolan och »mäster». Om vintrarna, då det var varmt i
kostallet och lyktan var tänd, traskade hon med
förklädet fullt av hö i fodergången mitt emellan raderna av
behornade huvuden, troget i hälarna på gamle Bengt
ryktar e, som hade tjänat på gården sedan gubben Joachims
tid och kunde tusentals historier om Skyttarna på
Mun-keboda och Stjernarna på Marieholm och alla de andra
gamla Qöingesläkterna.
Allt sedan hon var helt liten, var det Malin som satte
liv i hela huset, från det hon om morgonen slog upp sina
grå ögon, yrvakna odi nyfikna, ända tills hon om aftonen
motvilligt slöt dem igen. Hon frågade om allt, pratade
om allt och skrattade åt allt — hennes klara, litet
kvittrande röst hörde man dagen igenom i hela det stora
gamla huset — inne i barnkammaren, där hon tidigt om
morgonen envisades att vilja lära sig visan om
»Skön-Anna» eller »Hjalmar och Hulda», medan barnpigan
klädde de små, i salen hos föräldrarna, som hon aldrig
lät vara i fred för frågor, i köket, i folkstugan —
framför allt i folkstugan, som beständigt, i synnerhet om
vintern, var barnens eldorado. Efter Michaelsmässan, då
kvällarna voro så långa, då torvelden glödde i den
inmurade järnkakelugnen och den ensliga tranlampan lyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
