Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malin stod med huvudet utanför kupéfönstret och
vinkade, då tåget äntligen stannade, och kusin Thomas, som
tillika med Mary och Elof Hellwer var nere för att taga
emot henne, egenmäktigt öppnade waggondörren.
»Äntligen!» sade de alla tre på en gång.
Malin hoppade ut — varm och dammig, skrattande
av förtjusning. Ett skratt så klingande friskt och glättigt,
att en herre med resväska i handen, som just gick över
perrongen, ovillkorligt stannade och vände sig om. Han
tog artigt av sig mössan, och de hälsade allesammans —
plötsligt tysta och väluppfostrat allvarliga.
»Känner du honom också?» frågade Mary dämpat,
långdraget.
»Visst känner jag honom!» Malin hade blivit litet
röd. »Det är ju Henrik Stjerne av Stjernarna till
Marie-holm. Dem känner jag förstås varenda en ...»
När de sedan sutto i vagnen — det var Marys egen
splitter nya ponnyvagn, och Malin hade fått lov att köra
— kom jägmästare Stjerne bort till dem och bugade sig.
Han var lång, mager och axelbred, med tätt,
kortklippt, mörkblont hår och gråblå ögon, som sutto djupt
inne. Näsan var stor, tunn och fint böjd, hela mellersta
delen av ansiktet starkt fräknigt. Han hade icke skägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
