- Project Runeberg -  Malin Skytte /
33

(1922) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»God afton, fröken Skytte» — han hade lyckats
komma ända fram till henne.

Malin hade inte förgäves tillbragt nästan fem vintrar i
det Carterska huset, hon talade engelska både flytande
och väl.

»God afton, mr Heathcote», svarade hon enkelt,
okonstlat rodnande av nöje, i det hon reste sig upp och
lade sin hand i hans. »Viälkammen!»

Hon kom plötsligt att tänka på, att detta sista borde
hon visst icke ha sagt — det tillkom icke henne, som ju
också blott var gäst. Hon rodnade ännu mera i det hon
tvekande sneglade bort till Elof Hellwer, vilken
fortfarande stod bredvid henne.

De båda herrarna skakade hand och hade sedan
ingenting att säga varandra. Den unge läkaren kände sig
genast förargad, förödmjukad, åsidosatt — alltsammans
blott för det att han blev störd i sitt samtal med Malin,
och drog sig så fort han kunde tillbaka.

Malin kände sig det första ögonblicket, då hon stod
där allena med Heathcote, rätt generad. Hon hade ju,
som sagt, i vintras svärmat en smula för den elegante
engelsmannen — på långt avstånd, högst platoniskt och
anspråkslöst, såsom unga flickor svärma för
skådespelare, vilka de ingen utsikt ha att någonsin träffa. Nu
påminde hon sig med en viss hjärtklappning, hur ofta hon
önskat möta honom, när hon gick från skolan, och vilken
tillfredsställelse det varit för henne, när det verkligen
skedde. Hon mindes hans djupa, allvarliga och likgiltiga
hälsning, när han vek åt sidan för henne på trottoaren,
och hon kände sig, när hon mötte hans blick, ett
ögonblick mycket ung och mycket bortkommen.

Heathcote stod och såg ned på hennes böjda huvud.
Hon såg så barnslig ut — han undrade plötsligt hur gam-

3. — Malin Skylte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:20:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mmmalins/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free