Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni kommer just lagom till moster Agnes’ födelsedag
och tablåerna.»
»Vilka tablåer?» Han smålog litet beskyddande.
Men nu var hon så ivrig, att hon inte märkte det.
»Ä, ni vet det alltså inte? ... Jag trodde onkel hade
berättat er det. Vi ha redan talat om, att ni kanske skulle
kunna bli Lancelot. Vi ha dräkten», tilläde hon ivrigt, i
det hon såg honom beredd att göra invändningar, »men
löjtnant Odenfält, som skulle föreställa honom, har fått
ett hagelskott i skuldran.» Hon berättade alltsammans
så naivt och omständligt.
Han bugade sig affabelt:
»Jag står naturligtvis till er disposition...»
Hon betraktade honom med oförställd beundran,
smålog därpå förlägen och tittade ned på sina naglar. Hon
tänkte på — halvt skamsen, halvt triumferande — hur
ofta hon i tankarna spelat långa scener med honom, där
han bugat sig och sett ut precis på samma sätt som nu.
»Jag står till er disposition...» Alltsammans föreföll
henne på en gång så svindlande overkligt.
»Det är alltså The I d y 1 s o f t h e K i n g’? ...»
fortfor han halvt frågande.
»Ja.» Hon talade fort, litet andtrutet. »Tennyson
har alltid varit moster Agnes’ älsklingsdiktare, och så
tänkte vi...»
»Får jag fråga vem som blir min Elaine?» frågade
han skämtande.
Hon såg upp — generad, orolig över hur han skulle
taga hennes meddelande, rädd att förekomma honom
in-bilsk.
»Jag», sade hon sakta, halvt urskuldande. Och därpå
mycket hastigt, förklarande:
»Mary skulle naturligtvis ha varit det — hennes ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
