Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Malin bet sig i läppen ooh slöt hårt ögonen för ati
hålla tillbaka sina tårar. Han förödmjukade henne
pinade henne... Hela hennes inre skälvde i uppror.
»Men fröken Malin — fröken Malin!...» Han lade
sin hand över hennes — varnande, avbedjande, ömt
förebrående, smeksamt beskyddande. Malin tordes
icke se upp av fruktan att brista i gråt.
Han såg henne blott i profil: den långa böjda halsen,
ögonhåren mot den röda kinden, vecket mellan
ögonbrynen, den trotsigt och smärtsamt slutna munnen.
Och så denna konvulsiviska höjning av de runda
skuldrorna, röjande en med våld kvävd snyftning.
»Förlåt mig», mumlade han hastigt.
Malin blev bjuden rapphöns. Nervöst, med envist
nedslagna ögon, serverade hon sig ett stycke. En
betjänt hällde champagne i hennes glas. Hon tordes
åter se upp.
Heathcote höll upp det nyss fyllda, pärlande
champagneglaset emot hennes: »Fröken», sade han bara.
Men hans blick var så mild, vördnadsfull, nästan öm.
»Skall jag säga er något», viskade han brådskande,
skämtsamt, ännu med de varma bruna ögonen i
hennes. »Jag har rest världen runt, och ännu aldrig har
jag mött en flicka så, så... u n g som Malin Skytte.
Aldrig.»
Han drack i botten, och satte det tunna, finslipade
champagneglaset så hårt ned mot bordet, att foten
knäcktes. Malin förstod ögonblickligen, att han gjorde
det med flit — som ett slags hyllning åt henne — och
hon kände sig plötsligt så stolt och jublande glad som
aldrig någonsin förut i sitt liv.
överstinnan Wahrenheim vände sig i detsamma till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
