Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa morgon, då Malin vaknade, kunde hon nästan
icke förmå sig att öppna ögonen och erkänna sig vaken.
Hon erfor en sådan känsla av djup nedslagenhet, av feg
håglöshet och olust att träffa någon människa — att tala,
att se någon i ögonen — att det nästan fysiskt plågade
henne, och ’hon undrade ett ögonblick, om hon icke
var sjuk. Hon var säker på att för tid och evighet ha
blamerat sig aftonen förut — nu tyckte hon, att alla
människor hade sett på henne med Elof Hellwers ögon:
ogillande, varnande — och hyste ett ögonblick en
brinnande önskan, att Heathcote väl vore rest, borta för
alltid. I nästa sekund ångrade hon bittert sin önskan och
knäppte ovillkorligt ihop händerna, liksom för att göra
den om intet, taga den tillbaka. Nej — hellre att Elof
vore rest... Å, give då Gud, att Elof vore rest, att hon
kunde få slippa att se honom!
Därefter kom hon att tänka på förmiddagens vanliga
lektion i latin — på det halva kapitlet i Livius, som hon
skulle översätta tillsammans med Mary. Medvetandet
därom låg över henne som en mara — hela dagen
tycktes henne tröstlöst grå och ändlös, alla plikter tunga,
omöjliga att uppfylla. Bara det att nu stiga upp och
kläda sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
